Anna Kinberg Batras nyhetsbrev, nr 13
mars 8th, 2010Veckans land: 192
Det här nyhetsbrevet skriver jag från New York, där jag är på studieresa i två veckor. Sju svenska riksdagsledamöter studerar FN:s arbete på närmare håll, där ju siffran i rubriken avser antalet medlemmar. Mycket intressant för vem som helst, inte minst för en som jobbar med EU, energi och globalisering till vardags. På programmet står studier i och möten med ansvariga för utveckling, säkerhetspolitik, katastrofhjälp, klimat m.m. och evenemang med bland andra Ban–Ki Moon, Bill Clinton och de högst placerade svenskarna i FN-systemet: Inga-Britt Ahlenius, biträdande generalsekreterare med ansvar för ekonomisk styrning och Staffan Demistura, FN:s utsände till Afghanistan, som åker dit precis nu i dagarna.
En sväng till Washington D C och möten med företrädare för USA:s regering och parlament ska också hinnas med. Mycket intressant, mycket information och mycket insikter om att världen är mycket större och mer komplex än Sverige, som har stolta FN-traditioner, och Europa, som söker sin roll i en ny världsordning. Det är sånt jag funderar på under dessa dagar, gåendes mellan Dag Hammarskjöld Plaza och Raoul Wallenberg-monumentet.
Veckans hjältar: drygt 3 000 000 000
I fokus för FN:s arbete denna vecka, inte bara just i dag 8 mars alltså, står the Committee on the Status of Women, en tvåveckors specialsession om kvinnors rättigheter som hålls varje år. Vi är ju drygt hälften av jordens sex miljarder invånare men de flesta av oss har det sämre än du och jag. Många har sämre inflytande, 190 länder har t.ex. lägre andel kvinnliga parlamentariker än vi (bara Rwanda har högre) även om fler slår oss i andel kvinnliga ministrar. Men många kvinnor har det mycket, mycket, sämre än vi på väldigt basal nivå och det är förstås dem konferensen handlar mest om. Av de så kallade millenniemålen för fattigdomsbekämpning är nummer fem, minskad mödradödlighet, det som har längst kvar till att uppnås. I dag är det den tredje vanligaste dödsorsaken i Afrika.
På ett svensklett seminarium under konferensens första vecka, där även Nyamko Sabuni deltog, visades en film från förlossningsavdelningen i ett av de allra fattigaste afrikanska länderna. Jag är glad att jag inte födde barn där. Patienterna där var dock relativt lyckligt lottade, jämfört med dem som inte ens får åka till sjukhus för sin man eller far även om det innebär fara för livet.
Chefen för FN-organet UNFPA, för övrigt en av få kvinnliga höga chefer i FN-systemet, menade att fördubblade anslag till sexuell och reproduktiv hälsa skulle motsvara sex dagars militärutgifter. Men det här handlar också om makt över sitt liv och sin kropp och sitt land, både hälsa och rättigheter alltså. Det behöver kvinnor mer av, särskilt i världens allra fattigaste länder.
Afghanistan – viktigare än valtaktik
Svensk-italienske Staffan Demistura är FN:s nye sändebud till insatsen i Afghanistan, och han ska bland annat försöka samordna de olika insatser som görs på marken. Hans namn är välbekant för oss som träffar Carl Bildt i EU-nämnden, för även för EU:s del är samarbete med FN självklart viktigt.
Med Demistura pratade vi om läget på plats, och om vikten av fortsatt stöd för vår och andra länders arbete för att bygga upp landet. Jag tog också upp frågan om vilka effekter han tror att den holländska regeringens fall skulle ha för det internationella stödet och då varnade han för osäkerhet i Afghanistan på grund av inrikesdebatter i olika europeiska länder. Talibanerna ser på svensk TV, påpekade han, och ser de tecken på osäkerhet från svenskt håll riskerar våldet att trappas upp mot svenskar på plats. Inget ämne för att göra billiga inrikespoänger alltså. Lätt att hålla med om för oss som var i rummet, nämligen ledamöter från fyra allianspartier och socialdemokraterna som står bakom det svenska deltagandet och stödjer EU:s arbete mer eller mindre helhjärtat. Men de som verkligen hade behövt lyssna var V och Mp, särskilt efter att de sistnämnda tänker högt om sin tveksamhet i just svensk TV.
Om risken med att inte ta Afghanistan på allvar skriver jag på Newsmill, artikeln hittar du här.
Elchocker och konsumentmakt
Det är inte vår i New York än men jag fryser ju inte, i alla fall inte jämfört med därhemma innan jag åkte. Nu har svenska elkunder fått nya prischocker och Maud Olofsson har kallat storproducenterna till möte. Bra om fler inser att underhåll av kärnkraftverk, även om det planeras flera år i förväg, kan göras på t.ex. sommartid. Fler bör också inse att produktionskostnad inte nödvändigtvis är = konsumentpris. Aktörer på andra marknader, i alla fall sådana med mångfald och konkurrens, kan inte strypa sitt utbud och höja priset på en attraktiv vara eller tjänst hur som helst. I alla fall inte utan att riskera att tappa sina kunder. Jag hoppas att vinterns elchocker leder till att fler ser över sina val av elbolag, ställer krav på producenterna och hotar att byta. Elmarknaden behöver konkurrens, men också konsumentmakt.
För en liten tid sedan skrev jag på Svenska Dagbladet Brännpunkt och utmanade Socialdemokraterna på debatt om energi, som borde bli en av de stora valfrågorna. Jag fick precis svar av deras energipolitiske talesman Tomas Eneroth, som ser fram emot detta och menar att alliansen inte har debatterat energifrågan utanför riksdagshuset tidigare under mandatperioden. Då är det ju hög tid att ändra på det.
Artikeln hittar du här.
Ny kraft för Europa?
I veckan presenterade kommissionens ordförande Barroso den strategi som ska vägleda EU till nya jobb och ny konkurrenskraft. Tur att jag råkade veta detta, av CNN eller svenska tidningar på nätet märktes annars ingenting. Mer liv i så fall om när riksdagen debatterade den s k Lavaldomen, som påverkar förutsättningarna för att röra sig och skapa jobb inom EU. Mer rörlighet, fler jobb och bra villkor hänger ihop och behövs. I riksdagsdebatten kan det låta som välståndet hemma hos oss bara finns, för alltid, men det gör det inte. Vi behöver skapa nytt också. Bättre. Mer om detta följer snart, särskilt inför EU-toppmötet i slutet på mars när denna fråga förväntas toppa dagordningen. EU-kommissionens hemsida för nya strategin hittar du här och EU-kommissionens förslag hittar du här.
Ny kraft för USA?
Och även om jobbfrågan är viktig för amerikanerna händer inte så mycket nytt i den frågan. Av medierna att döma handlar det mesta om sjukförsäkringar och, kanske ännu mer, om Obamas senaste hälsokontroll där det avslöjas att han fortfarande röker. Men bakom dessa rubriker seglar energifrågan upp efter att Obama föreslagit investeringar i kärnkraft.
Bara 20 % av USA:s elproduktion kommer i dag från denna utsläppsfria källa och bara 7 % från vattenkraft, och det finns nog potential för mer av båda. USA vill minska sina utsläpp, säkra sin energiförsörjning, komma ur krisen (nya kärnkraftsreaktorer skapar ju jobb också) och dessutom är just denna fråga möjlig att få bred majoritet för, till skillnad från många andra. Värt att hålla ögonen på, alltså, det ska jag göra i D.C. nästa vecka.
Ny kraft för – Frankrike?
Till sist: två teman som överskuggar hela resan hittills är 1) EU:s roll i världen och FN och 2) FN-skrapans fysiska skick. Och kanske skulle de på ett långsökt och sannolikt inte så realistiskt sätt kunna hänga ihop.
På fråga 1 är svaret nämligen inte givet på lite sikt, när andra länder blir stormakter och innan Lissabonfördraget verkligen fungerar. I FN syns också hur vissa EU-medlemmar, till exempel Tyskland och Frankrike, har stora behov av att profilera sig själva oavsett EU-koordinering och, som i det franska fallet, kämpar för status som stormakt. Det ställer till det ibland i FN-sammanhang. I fråga 2 är det just nu så att FN-skrapan renoveras, och därtill har det inträffat att taket till generalförsamlingen har rasat. Alla möten hålls därför i en provisorisk barack. Och det kan ju nästan osökt föra tankarna till – Strasbourg. Där finns ju stora, oftast oanvända, lokaler för internationella möten, tolkning till flera språk inklusive franska och till och med erfarenhet av inrasade tak i den stora plenisalen.
Om FN sammanträdde där i stället så skulle Frankrike få en stor, fin, institution på sin hemmaplan och kanske mindre behov av att tvinga dit Europaparlamentet varje månad. Europas plats på världskartan skulle garanteras. Det finns många fördelar med en sådan lösning. Men en av de många nackdelarna är att färre politiker och diplomater då skulle ha anledning att åka på studieresa till världens huvudstad New York. Och då skulle de missa mycket.
I nästa nyhetsbrev:
• Vad händer i Washington?
• Blir det någon svensk energidebatt?
• Nästa EU-toppmöte närmar sig
Måndagen den 1 februari presenterade Fredrik Reinfeldt (M) en debattbok som led i Moderaternas fortsatta förnyelse. Boken ”Med blicken mot framtiden” har sju olika medförfattare och Anna Kinberg Batra (M) har skrivit kapitlet ”Frihet i världen).