Här får du elfte numret av mitt nyhetsbrev. Jag började skriva det här nyhetsbrevet för att lyfta fram viktiga europapolitiska frågor ur moderat perspektiv, under och efter det svenska ordförandeskapet hösten 2009. Nu har också valåret 2010 börjat och därför kommer nyhetsbrevet framöver också handla om energi, frihet i världen och lite till.

Kommentarer och tips inför kommande brev skickar du till mig direkt eller Stefan Erikson, stefan.erikson@riksdagen.se .

Trevlig läsning!

Anna Kinberg Batra

Annakinbergbatra.blogspot.com

-  -  -  -  -  - 

En friare värld är möjlig

I dag presenterade partiledaren, jag och några till den moderata debattboken ”med blicken mot framtiden”, där jag lett arbetet med kapitlet om frihet i världen. En friare värld är nämligen möjlig, där både tjejer och killar får påverka sina liv och sina länder själva, och där färre svälter och lever utan sånt vi tar för givet här. Sverige är redan en, men kan bli en ännu bättre, röst för människors frihet, även i världen utanför Europa. Då kan en liten flicka i ett fattigt land se fram emot att fylla 40 och ha det lite småtrist, men på sina egna villkor – något som hennes mamma inte hade möjlighet till.

Klicka här så kan du både läsa och beställa boken, återkom gärna med reaktioner!

http://www.moderat.se/web/Framtidsboken.aspx

Ny energi inför valet

Den moderata partistyrelsen har utsett 23 talespersoner inför valet, i form av ministrarna och ett antal till. Själv får jag ansvar för energifrågan vilket ska bli väldigt spännande och borde bli en av de större valfrågorna. Huvudkonflikten står mellan oss som vill producera mer ren och ny energi, så det räcker och blir över för export, och dem som vill vrida utvecklingen bakåt och slå vakt om kolberoendet i våra grannländer. Mer om detta kommer snart i artikelform, men lite mer hittar du i blogginlägget här:

http://annakinbergbatra.blogspot.com/2010/01/ansvar-for-ren-och-ny-energi.html

Första steget efter Köpenhamn

Nu fortsätter klimatarbetet efter Köpenhamn, bland annat i form av insamling av ländernas reaktioner på det papper som ändå lades på mötet. EU lovar igen, och fortfarande, att minska med utsläppen med 20 % och med 30 om fler länder följer efter. Svenska regeringen driver den linjen även efter svenskt ordförandeskap, men med opposition från miljö- och vänsterpartierna som vill höja till 30 redan nu. Som om EU:s mål var det största hindret mot ett ambitiöst arbete i världen.

Rent tekniskt hanterade vi inte detta på EU-nämnden utan i s k skriftlig procedur, men även dessa ska vara spårbara så vi har ordnat att de publiceras på webben. Närmare bestämt på nedanstående länk:

 http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____20389.aspx

Extra toppmöte och därtill hörande TV-nämnd

Den nye valde EU-ordföranden van Rompuy började nya jobbet med att kalla till extra möte i Europeiska Rådet, av i princip tre skäl. Köpenhamn behöver som sagt följas upp, krisen och jobben också särskilt inför utformandet av en ny tillväxtstrategi, och så ville han säkert markera vem som numera bestämmer över möten i Europeiska rådet. Det gör nämligen han. 11 februari träffar statsministern kollegorna, med oss i EU-nämnden samråder han på tisdag 9 februari, 09.00. Välkommen då!

Veckans land: Spanien igen

I förra nyhetsbrevet skrev jag om två länder, då kan jag med gott samvete skriva om en favorit i repris denna gång. Nämligen Spanien, där jag träffar mina kollegor på torsdag och fredag. På vår, de nationella parlamentens EU-utskottsordförandens, agenda står nu nämligen en fråga som vi pratat och funderat på i åratal – att Lissabonfördraget stärker de nationella parlamentens roll. Nu börjar sjösättningen, och det är betydligt mer komplicerat. Detta lär vi återkomma till under våren, bland annat under det fortsatt svenska ordförandeskapet för talmännens samarbete. Det, och Stieg Larsson, kommer jag prata mycket om med min gode spanske kollega Miguel när vi träffas. Allra mest engagerad är han faktiskt i det sistnämnda.

Veckans hjälte: Lars Magnus Ericsson

En viktig sak i framtidsboken, och förhoppningsvis i den fortsatta debatten, är vikten av teknik för att hjälpa människor i fattiga och förtryckta länder att ta makt över sina liv och länder. Mycket sker i det tysta och politiken kan inte göra allt, men det är viktigt att uppmuntra teknik- och kunskapsöverföring. Sverige kan exportera e-demokrati och e-förvaltning, odla kontakt med och mellan demokrater även där regimen inte gillar det och fortsatta satsa på forskning och bra villkor för företagande. Det är sånt som möjliggör att ordna iranska protester via mobiler, eller att sprida och smuggla bilder på när rättigheter kränks. Jag vet inte om Ericsson-grundaren tänkte på det på sin tid, mobilkamera hade han garanterat inte. Även illasinnade regimer använder tekniken. Men den bidrar ändå, mycket och avgörande, till människors frihet och demokrati. Fler och nya sådana företag behövs, mycket gärna med svenska grundare och ägare.

Mer om tekniken och friheten hittar du i den ovannämnda framtidsboken, och i följande läsvärda artikel av Carl Bildt:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/friheten-pa-natet-maste-forsvaras_4123091.svd

I nästa nyhetsbrev:

•  Extra toppmöte
•  Mer moderat energi

Måndagen den 1 februari presenterade Fredrik Reinfeldt (M) en debattbok som led i Moderaternas fortsatta förnyelse. Boken ”Med blicken mot framtiden” har sju olika medförfattare och Anna Kinberg Batra (M) har skrivit kapitlet ”Frihet i världen).

Ladda ner eller beställ boken här.

Fredagen den 22 januari presenterade partiordförande Fredrik Reinfeldt och partisekreterare Per Schlingmann nya talespersoner för Moderaterna inför valet 2010. Anna Kinberg Batra (M) har utsetts till talesperson i energifrågor.

Länk till samtliga talespersoner

Här får du tionde numret av mitt nyhetsbrev. Jag är ordförande för riksdagens EU-nämnd och moderaternas europagrupp, och började skriva det här nyhetsbrevet för att lyfta fram viktiga europapolitiska frågor ur moderat perspektiv, under och efter det svenska ordförandeskapet hösten 2009. Nu har också valåret 2010 börjat och därför kan det komma lite annat också framöver.

Kommentarer och tips inför kommande brev skickar du till mig direkt eller Stefan Erikson, stefan.erikson@riksdagen.se .

 Trevlig läsning!

Anna Kinberg Batra

Annakinbergbatra.blogspot.com

- – - – - -

Svenskt ordförandeskapsslut

NU är det slut, det svenska ordförandeskapet. Över 3000 möten har letts av svenskar på olika nivåer och vi har lyckats nå resultat och framsteg i viktiga frågor, trots extremt besvärliga omständigheter. Nu väntar spanskt ordförandeskap och fortsatt arbete med både klimatet och krisen – där EU måste fortsätta ta ansvar i världen.

Hur det gick? Vad som hände? Läs summeringen av ordförandeskapet, printa och spara den, på denna länk:

http://www.se2009.eu/sv/moten_nyheter/2009/12/16/resultaten_av_det_svenska_ordforandeskapet

Spansk start

Och stafettpinnen går nu till Spanien, som förutom uppföljningen av köpenhamnsmötet förväntas ägna våren åt två andra saker. Att få Lissabonfördraget att fungera i praktiken, med vald ordförande och hög representant och roterande ordförandeskap samtidigt, och att arbeta fram en ny s k post-Lissabonstrategi för att göra EU ekonomiskt starkast i världen. Det sistnämnda skulle vi ju vara tills i år, men i stället diskuterar vi subventioner till jordbruk och gamla fabriker samtidigt som andra regioner i världen flåsar oss i nacken. Nu måste vi lyfta blicken och satsa framåt och det vill spanjorerna sätta fart på, bland annat med ett extra toppmöte redan om några veckor. Extra statsminister-EU-nämnd blir det då också, närmare bestämt tisdag 9 februari 09.00 .

Spanska ordförandeskapsprogrammet hittar du annars här:

http://www.eu2010.es/en/index.html

DN Debatt: Dags att lätta på euro-locket

Förra veckan publicerade Dagens Nyheter en artikel av mig, gruppledaren Roger Tiefensee (c) och finansutskottsordföranden Stefan Attefall (kd) om vikten av att sätta fart på eurofrågan. Samtliga allianspartier vill nu nämligen ta upp den igen, trots att några av oss varit motståndare förut. Men både Sverige, Europa och euron har förändrats och snart är det tio år sedan folkomröstningen 2003. Vi som skrivit artikeln vill därför få igång en ordentlig debatt och analys så snart som möjligt. Andra är mer otåliga och skulle hellre folkomrösta redan i dag eller i går. Men alliansens minsta gemensamma nämnare redan i dag är en öppen och positiv attityd, utan beröringsskräck, i denna både politiskt och ekonomiskt viktiga fråga.

Med fortsatt alliansregering lyfter vi på euro-locket, efter krisen och efter riksdagsvalet och innan ännu fler än dagens 16 medlemsländer går med. Mot oss står en trio som inte är överens om EU och som lovat att inte ens beröra frågan om euron under de närmaste åren. Är det ledarskap?

Artikeln hittar du här:

http://www.dn.se/opinion/debatt/dags-att-pa-nytt-debattera-om-sverige-ska-infora-euron-1.1026443

Veckans hjältar: nästan alla möjliga kommissionärer

När ministrar framträder i till exempel EU-nämnden eller inför konstitutionsutskottet har de oftast någon eller några medarbetare med sig, ibland kan det se ut som närmare en skolklass som tar plats bredvid statsrådet för att kunna viska eller skriva en lapp om någon oväntad detalj eller känslig fråga tas upp. Men när europaparlamentets ledamöter, från 27 länder och på 23 språk, ställer kandidaterna till EU-kommissionen mot väggen sitter varje möjlig blivande kommissionär där ensam. Med varierande resultat hittills, och i dag drog den bulgariska regeringen tillbaka nomineringen av sin kandidat Zjeleva.

Samtidigt, däremot, briljerade Cecilia Malmström i dag inför utskotten för medborgerliga fri- och rättigheter och rättsliga frågor, väl inläst i sakfrågor och med tydliga ståndpunkter även i frågor som det hettar till kring, som tex migration. Alla gillar nog inte tanken på en liberal kommissionär för människors rörlighet och rättigheter, men det är just vad EU skulle behöva i just dessa frågor. Nu återstår för europaparlamentet att summera sina intryck, och säkert även något försök att demonstrera sin ökade makt, innan parlamentet kan rösta och rådet sedan utse den nya kommissionen. Återstår att se om det räcker med en utbytt bulgar för detta, eller om det ska trilskas med ytterligare någon först. Först därefter kan kommissionärerna tillträda och börja leverera, vilket skulle behövas.

Veckans ena land: Grekland

Grekland är ju känt för både talekonst, dramer och annat, och i samband med veckans finansministermöte är alla dessa aktuella. Tyvärr. De flesta länder brottas just nu med stabilitetspaktens regler och krav på begränsat budgetunderskott, ytterst få klarar dem och det är OK mitt under brinnande kris. Viktigt är dock att ha långsiktigt hållbara statsfinanser, alltså att inte ha ihållande, långsiktiga underskott och statsskulder utan tvärtom visa hur det tillfälliga nödläget snart ändras genom ansvarsfull politik. Som den svenska. Just nu skiljer dock Grekland ut sig i negativ riktning, och får kritik av kollegorna som ytterst måste överväga sanktioner för sådana finns i fördraget. Man kan ju behöva antingen böta, eller bli av med EU-stöd, om man inte följer överenskomna regler. Men viktigast för grekerna borde ju vara att sanera ekonomin i landet så att den fungerar i längden. Det kan inte EU lösa åt en.

Veckans andra land: Haiti

Men ord som ”kris”, ”katastrof” och ”tragedi” blir det inte tal om att använda om Grekland, för vilka skulle man då använda på andra sidan Atlanten? Jordbävningen på Haiti är extrem, den har gett extrema konsekvenser och dem tävlar nu människor och organisationer om att hjälpa människor ur. EU:s höga representant Ashton började med att kalla biståndsministrarna till extramöte i går måndag om hur EU bäst använder sina samlade och ländernas respektive resurser, framför allt nu i det akuta krisläget.

Sedan då? Självklart behövs vatten, matpåsar, sjukvård och liknande nu. Men naturkatastrofer kommer inträffa igen på olika håll i världen, kanske även här. Redan före jordbävningen hade Haiti närvaro av flera tusen biståndsorganisationer, störst täthet av sådana i världen enligt kunniga bedömare, men det hade inte lyckats få bukt med extremt djup fattigdom. När liknande jordbävningar har drabbat rikare delar av världen som tex Kalifornien och Japan har människor också dött, men många gånger färre. Ur ruinerna och katastrofen nu måste det byggas ett haitiskt samhälle som fungerar på lång sikt, där fattigdomen minskar och som bättre kan stå emot tex extremt väder eller stora olyckor. Sådana saker inträffar nämligen, men i fungerande samhällen blir konsekvenserna mindre totala.

I nästa nyhetsbrev bl.a.:

- lansering av moderat framtidsbok 1 februari

- mer om extratoppmötet 11 februari

Idag skriver jag, Roger Tiefensee (C) och Stefan Attefall (KD) på DN Debatt om att det nu är dags att lyfta debatten om att införa euron.

Läs hela artikeln på DN Debatt här.

Idag gick det att chatta med Anna Kinberg Batra på www.moderat.se om det svenska ordförandeskapet i EU.

Klicka här för att läsa frågorna och svaren från chatten.

Här får du nionde numret av mitt nyhetsbrev med moderata europanyheter. Jag är ordförande för riksdagens EU-nämnd och moderaternas europagrupp, och vill med det här nyhetsbrevet lyfta fram viktiga europapolitiska frågor ur moderat perspektiv, under och efter det svenska ordförandeskapet hösten 2009. Kommentarer och tips inför kommande brev skickar du till mig direkt eller Stefan Erikson, stefan.erikson@riksdagen.se .

Trevlig läsning!

Anna Kinberg Batra

Annakinbergbatra.blogspot.com

-  -  -  -  -  - 

Ordförandeskapet summeras

När detta skrivs spurtar statsministern på klimatmötet i Köpenhamn, där världens, inklusive EU:s ledare ska försöka komma överens om tillräckligt bra åtgärder för klimatet. Sen återstår två veckor av det svenska ordförandeskapet innan det egentligen är dags att summera. Men både ledarsidor och ledamöter, i både Sveriges riksdag och Europaparlamentet, och många andra, har redan börjat, efter det sista ordinarie EU-toppmötet som avslutade förra veckan.

Och både här och utomlands, som till exempel i franska La Tribune, tecknas nu bilden av ett effektivt och resultatinriktat ordförandeskap, ibland hör man något slags längtan efter mer drama eller stora personliga gester. Men för det första passar sådant inte riktigt med vare sig svensk eller reinfeldtsk stil. För det andra tror jag inte att det hade gett önskat resultat. Hade vi verkligen fått ihop Lissabonfördraget, framgångar i utvidgningen eller skarpa slutsatser om fred i Mellanöstern med MER konfliktsökande ledarskap?

Blev det någon borgfred då? Nja, visst har oppositionen visat sig konstruktiv i mycket och visst är det fortfarande så att vi är överens i sak i de flesta beslutsfrågor. Om t.ex. mjölksubventioner går skiljelinjerna inte inom landet utan snarare utanför. Men vi har också sett fler s k avvikande meningar i EU-nämnden under ordförandeskapet än tidigare under perioden. Och i både rätts- och klimatfrågorna har det ställts orealistiska krav på regeringen, främst av inrikespolitiska skäl. Kolla själv på riksdagen.se om du vill – det kan man inte göra i alla länder men Sveriges riksdag är ett av de djupast, flitigast och öppnast förankrande parlamenten i EU.

I det ingår att statsministern återrapporterar från toppmöten, det gjorde han senast i tisdags och därmed fick vi en första kammardebatt om ordförandeskapet. Den diskussionen kan du läsa och se här:

http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____19626.aspx

Och på ordförandeskapets hemsida finns en första sammanställning av de viktigaste framgångarna i stora och viktiga frågor hittills:

http://www.se2009.eu/sv/moten_nyheter/2009/12/16/vad_har_ordforandeskapet_uppnatt_hittills

På måndag, 21 december 11.00, chattar jag om ordförandeskapet på www.moderat.se. Hör av dig då om du vill och undrar mer!

Julrusch i Strasbourg

Europaparlamentet har sin sista strasbourgvecka före jul, med bland annat ordförandeskapets avrapportering på agendan. I övrigt behandlas bland annat Sveriges ansökan av pengar ur den så kallade globaliseringsfonden, som ju en enig riksdag är kritisk mot att den finns men som finns ändå och som Sverige har sökt pengar ur för omställning av bilindustrianställda. Annars laddar MEP-arna, som de ofta kallas, för först jullov och sedan utfrågningar av nominerade kommissionärer. Om de preliminära planerna håller innebär det att nästa strasbourgsession bland annat innehåller utfrågning av Cecilia Malmström.

EPP-parad i Bonn

Våra europeiska systrar och bröder, onekligen flest bröder, träffades i Bonn och visade upp sig för varandra, ja det blir mest sånt faktiskt när så många så olika partier träffas. Visst hade vi lagt ett förslag på en bra klimatresolution och fick igenom den, visst gjorde svenska ledamöter ett antal insatser för jämställdhet och friare handel, men EPP, som det heter, är just nu allra mest stolt över mängden valda ledare från vår politiska familj. Och visst hade det sin charm att se och höra både Barroso, van Rompuy, Merkel och förstås ordförande Reinfeldt, liksom att se den tyngd alla dessa har i denna grupp. Men skarpa diskussioner om tex EU-budgeten är nog lättare att föra hemma.

Budgetunderskott och brysselbyråkrater

Några svåra frågor som ligger kvar på ordförandeskapsbordet är ekonomiska, till synes olika men de hör definitivt ihop och detta särskilt politiskt. Finansministrarna är nu bekymrade över de flesta länders budgetunderskott, eftersom de allra flesta (utom vi och ett par till) har för stora underskott och behöver ta krafttag för att komma tillbaka. Flera länder gör just det och sänker tex statsanställdas och förtroendevaldas löner. Några gör det inte, som tex Grekland som länge brottats med för stora underskott redan innan krisen kom. Om inte regeringen agerar ordentligt där så kan EU hota med böter eller dra in stödpengarna, vilket grekerna förstås vill undvika. Då får de snart visa det.

I sådana lägen är det olyckligt att EU-anställda strejkar för sin rätt till uppåt 4 % lönehöjning. De har den rätten juridiskt, men kommissionen har också en möjlighet att göra undantag från höjningen på grund av särskilda omständigheter. Det borde man tolka den ekonomiska krisen som, annars riskerar EU att tappa i förtroende.

Veckans land: Sverige

Jag har försökt variera mig hittills i höst, och uppmärksammat olika länder i och utanför Europa. Men nu är det faktiskt, så här i julavslutningstid, vår egen tur. Det är inte färdigt, och vi det är ofint att skryta om oss själva, men vi kan faktiskt vara ganska nöjda. Svenskt ordförandeskap har fått mycket gjort, på ett bra sätt, under en mycket besvärlig tid. Motivering, bakgrund och annat hittar du här:

http://www.se2009.eu/sv

Veckans hjälte: Jan Olsson

I varje nyhetsbrev lyfter jag fram någon annan, oftast politiker, som förtjänar det, och jag försöker variera mig. Och det vore roligt att avsluta säsongen med en av de makthavare som inte söker strålkastarljuset, inte är förtroendevald och heller inte politiskt bunden, men som har gjort väldigt mycket av jobbet.

Jan Olsson började ordförandeskapet som kanslichef i riksdagens EU-nämnd, och hanterade därmed förankringen av besluten och rådsarbetet i riksdagen. Mitt under klimat- och krisförhandlingarna blev plötsligt en av två poster som Sveriges EU-ambassadör ledig p.g.a.  sjukdom, och den fylldes på mycket kort varsel av Jan. Som sedan dess skickligt förhandlat klimat, patent, vård, arbetsmarknad och mycket annat med diplomatisk men ändå fast hand. Det är ju många som vill ta åt sig äran särskilt när saker går bra, men bakom ministrarns presskonferenser ligger mycket mer tjänstemannaförhandlingar än man tror och framför allt ser. Och jag vet av egen erfarenhet att Jan är en sån som sliter och levererar bakom kulisserna. Utan sånt skulle vi inte ha de resultat vi har. Kalla oss gnetiga och oglamorösa den som vill, och tacka gärna såna som Jan för det.

God jul och gott nytt år!

Om inget väldigt oförutsett inträffar tar nyhetsbrevet paus nu och återkommer efter helgerna, för Sveriges ligger ju kvar i Europa även efter ordförandeskapet. Europaparlamentet ska förhöra nästa svenska kommissionär, EMU-debatten förhoppningsvis bubbla på och EU ska fortsätta försöka ta sig ur den ekonomiska krisen. Innan dess firas det jul och människor åker till släkt och vänner, hemma och utomlands. Serber m fl på Balkan får från och med denna jul göra detta visumfritt, vilket inte får lika stora rubriker som klimatmötet men är ett praktiskt framsteg som betyder mycket för många.

Snart hörs vi alltså igen, men nu tar jag några veckors paus. Hörs i början på det spanska ordförandeskapet!

Här får du åttonde numret av mitt nyhetsbrev med moderata europanyheter. Jag är ordförande för riksdagens EU-nämnd och moderaternas europagrupp, och vill med det här nyhetsbrevet lyfta fram viktiga europapolitiska frågor ur moderat perspektiv, under och efter det svenska ordförandeskapet hösten 2009. Kommentarer och tips inför kommande brev skickar du till mig direkt eller Stefan Erikson, stefan.erikson@riksdagen.se.

Trevlig läsning!

Anna Kinberg Batra

Annakinbergbatra.blogspot.com

- – - – - –

Nästan bara framgångar i sakfrågor

Så här års ska allting hinnas färdigt och alla ses en sista gång före jul, och det är inte annorlunda på EU-nivån än på vilken arbetsplats som helst. Möjligen är det mer. Nu har alla ministerråd antingen sista mötet eller det enda under svenskt ordförandeskap. Nio ministrar och två statssekreterare samrådde i sammanlagt två hela dagar med EU-nämnden inför allt detta, vilket borde placera oss i EU-toppen i förankring.

Och nu är det upp till bevis, både för ministrarna men framför allt för kollegorna. Vänliga leenden vid informella möten på sommaren måste nu bytas in mot reella besked och sakförhandlingar. De flesta av dessa har gått mycket bra. Under svensk, välförberedd, ledning, har EU kommit vidare med till exempel finansmarknadsövervakning, Stockholmsprogrammet, visalättnader på Balkan före jul och även frågan om gemenskapspatent, som legat länge, länge, ser ut att ha fått en lösning. Det har avgörande betydelse för framför allt små och växande företag, som nu kan nå hela EU-marknaden med rimliga kostnader. Även telekom-paket-frågan är löst nu, sedan Europaparlamentet bekräftat överenskommelsen som svenska regeringen har förhandlat fram.

Än är det för tidigt att skriva detta ordförandeskaps historia. Det är både toppmöte och klimatmöte kvar och det oväntade kan hända när som helst, till och med under mellandagarna. Men, hittills är det bra jobbat och tydliga resultat på de allra flesta fronter. Kalla oss tråkiga eller konflikträdda, men gnet för att nå kompromisser ger resultat.

Mer info om det här: http://www.se2009.eu/ 

Historiskt toppmöte på Nobeldagen

På torsdag samlar Fredrik Reinfeldt kollegorna en kanske sista gång, till EU:s kanske sista toppmöte under svenskt ordförandeskap. I så fall blir det också det sista toppmötet som leds av något medlemslands statsminister, eftersom Lissabonfördraget ju gäller nu. Hittills har det inte märkts så tydligt i vardagen, annat än i att utrikes- och europaministrarna fått varsina ministerråd i stället för samma som förut. Men detta toppmötet kan bli historiskt som det första under nytt fördrag men det sista utan dess nyvalde ordförande vid ordförandeklubban. Just den rollen börjar han nämligen spela först när det svenska ordförandeskapet är klart.

På toppmötesagendan står det mesta i avslutsväg, förutom just fördraget som stått överst länge men nu är klart. Det är däremot inte klimatmötet, Stockholmsprogrammet, exitstrategier efter krisen, utvidgningen eller fredsprocesserna i omvärlden. Så statsministrarna har att göra. Jag får frågor och kommentarer ibland om regeringens förankring av EU-politiken i riksdagen, och konstaterar då att Sverige ligger i EU-förankrings-toppen både kvalitativt och kvantitativt.

Även denna gång har vi öppet samråd med statsministern inför toppmötet, onsdag den 9 december 1300 i riksdagens Skandiasal. Mer om det hittar du här:

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=45&sq=1&ID=rpjupk7D9_C_4

Dags lyfta på euro-locket

Som jag skrev redan i förra brevet börjar det bli dags att sätta fart på euro-debatten. Och sedan dess har EU-nämnden och Svenska Institutet för Europapolitiska Studier, Sieps, genomfört ett stort, öppet och välbesökt seminarium om detta i riksdagshuset. Samma dag publicerade jag också en artikel på Newsmill i frågan. Mest intressant av de vetenskapliga inläggen på seminariet var kanske Harry Flams, som visade att euromedlemmar sett handeln öka med 20-30 %. Daniel Naurin ifrågasatte det politiska utanförskapet, medan Lars Calmfors fick frågan om när det är dags för en ny utredning. Och svarade att det väl alltid är bra att ta reda på hur verkligheten ser ut. Det kändes också som en riksdagsmajoritet vill göra just det, återkommer förhoppningsvis snart i den frågan.

Debatten verkar i alla fall ha smugit i gång, både i spalter och på bloggar. Sist jag kollade ledde ja-sidan i Newsmills omröstning, och både den och artikeln hittar du här:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/02/dags-att-lyfta-pa-locket-om-euron

Seminariet ska du kunna se i efterhand här…

http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx?op=anf&anf=1110912020069833312

…och både Flams och andra studier hittar du här:

http://www.sieps.se/publikationer/rapporter/the-impact-of-the-euro-on-international-trade-and-investment-a-survey-of-theoretical-and-empirical.html

Hoppas på fortsatt debatt framöver!

Nu börjar kommissionärsbytandet

Än är det inte klart när den nya kommissionen tillträder – senaste dagsnoteringen är att Europaparlamentets förhör startar 11 januari och därmed är till och med 1 februari ett optimistiskt tillträdesdatum. Men gratulerandet av Malmström har redan börjat, och det har även avtackandet av Wallström. I torsdags medverkade jag själv vid ett seminarium som EU-kommissionen ordnade, med politiker, debattörer, journalister och andra som diskuterade bland annat om det är EU-kommissionens roll att informera om tex Lissabonfördraget. Jag konstaterade att information inte är gratis och behövs för att politiken ska nå människor, men att det är just politiker som bör stå för den hellre än special-kommissionärer.

Mer om seminariet hittar du här:

http://ec.europa.eu/sverige/news/topics/events/news_date_826_sv.htm

EPP samlas i Bryssel

Trots toppmöte och mycket annat ska våra europeiska samarbetspartners i EPP försöka hinna ses för kongress i Bonn, med klimat, ekonomi och val av ledning på agendan. Vår ställning i denna krets är numera tämligen stark, och nu börjar det finnas både nordbor och central- och östeuropéer på centrala positioner. Viktigare än personerna borde dock vara att samlas kring lägre bidrag och mer forskning och frihandel. Det gör EPP mycket bättre än det socialdemokratiska EU-samarbetet, men vi behöver ändå fortsätta driva på för det.  

Veckans land: Danmark

EPP-kongress i före detta tyska huvudstaden Bonn all ära, och all respekt till både svenska ordförandeskapet, Nobel och till och med fredsprisutdelningen i Norge, men världens viktigaste land denna vecka är förstås ändå Danmark. Där Köpenhamn ligger, där världens länder samlas för att försöka komma överens om klimatet. Jag tror det går ganska bra – hittills har ju uppmarschen följt traditionella dramaturgiska mönster. Först optimism, sen realism, sen oro, dramatik, frågor om huruvida någonting är möjligt – och sen brukar det ljusna precis i elfte timmen. Den kommer ju inte förrän i slutet av nästa vecka, när stats- och regeringscheferna kommer dit. Och än hoppas jag att vi då får se dem se lite trötta och skäggiga ut innan de, lite lättade, till sist konstaterar att de kom överens bättre än någonsin hittills.

Men än återstår flera spännande steg dit. Följ vart och ett här:

http://en.cop15.dk/

Veckans hjälte: Göran Hägglund (?)

I varje nyhetsbrev lyfter jag fram någon annan allianskollega som förtjänar det, och jag försöker variera mig. Varje gång försöker jag ta någon annan än statsministern. Den här veckan finns många lättutnämnda hjältar, till exempel Anders Borg och Ewa Björling som nådde viktiga överenskommelser på sina ministerråd.

En som slet, som tyvärr inte nådde ända fram, är Göran Hägglund, eftersom socialministrarna inte lyckades komma överens om gemensamma regler för patienters rörlighet. I ett moderat europabrev kan det dock vara på sin plats att hylla Hägglund ändå, för att ha varit tydligare i frågan än många andra (inklusive vissa moderater) och kämpat in i det sista, däribland med skarpa diskussioner och förhandlingar med EU-kollegorna (som annars en hel del sånt som lägre nivåer redan gjort upp). Nu väntar spanskt ordförandeskap och därmed är det nog dessvärre stendött i själva direktivfrågan som Spanien är emot, dock har du fortfarande rätt att söka vård i ett annat land och ansöka om att få tillbaka pengar efteråt. Hägglund lovar att bevaka den frågan, och öppnar för att förbättra svensk lagstiftning för att underlätta för oss att använda våra EU-rättigheter. Så, tyvärr var det för många ministrar som brydde sig mer om sina system än sina (och andra) medborgare. Hägglund var dock inte en av dem.

I nästa nyhetsbrev:

Sista toppmötet (?)

Köpenhamnsmötes-spurt

Ordförandeskaps-spurt

Handlar EU:s kommunikationsarbete om information eller propaganda? Bland publiken på torsdagens seminarium om kommunikation i Europahuset, svarade 77 procent att EU ägnar sig åt information och 33 procent att det är propaganda. Seminariet leddes av journalisten Alexandra Pascalidou, och panelen bestod av bl a Lena Mellin från Aftonbladet, Maria Rankka från Timbro, Anna Kinberg Batra, ordförande i riksdagens EU-nämnd, Emma Lindberg från Svenska Naturskyddsföreningen, Niklas Nordström från Prime PR och Anna Stellinger chef på Sieps. Innan paneldebatten intervjuades Margot Wallström av SvD-medarbetaren Rolf Gustavsson om hennes arbete med att informera om EU.
Läs hela artikeln på EU-kommissionens hemsida

Onsdagen den 2 december inledde jag ett seminarium om eurosamarbetet tio år sedan starten, och om konsekvenserna för Sverige av att inte delta. Jag hoppas att eurodebatten kan komma igång snart igen, då måste man börja med att ta reda på hur verkligheten ser ut.

Jag skriver mer utförligt på Newsmill om att det nu är dags att, efter det svenska ordförandeskapet i EU, intensifiera eurodebatten. Där kan du även rösta om hur du känner inför euron.

* * * * *

Newsmill, 2009-12-02

Dags att lyfta på locket om euron

För tio år sedan introducerades euron som EU:s gemensamma valuta. Sverige har ju som bekant stått utanför och följt euron som vuxit och blivit en världsvaluta. I dag är 16 EU-länder med, och de politiska och ekonomiska konsekvenserna av att stå utanför blir allt tydligare. Efter krisen och efter det svenska ordförandeskapet i EU är det dags att göra en grundlig analys av de ekonomiska och politiska effekterna av det svenska utanförskapet från euron och lätta på locket till den svenska euro-debatten, så att den kan få fart under nästa mandatperiod.

Idag inledde jag, i egenskap av ordförande i riksdagens EU-nämnd, ett seminarium om Sverige och EMU. Syftet var att ge kunskap om och utrymme för reflektion kring de politiska och ekonomiska erfarenheterna av eurosamarbetet. Både de politiska och ekonomiska konsekvenserna av Sveriges val att stå utanför diskuterades, med utgångspunkt i aktuell och ny forskning. Och fanns det någon samlad bild var det att verkligheten förändrats mycket sedan vi debatterade frågan sist.
Sverige hade som bekant folkomröstning 2003 som gav ett tydligt nej, vilket partierna lovade att respektera. Det har vi gjort, men snart har det decenniet gått och redan i dag har mycket i det politiska landskapet förändrats. Alla fyra allianspartier, även C och Kd som tidigare varit negativa respektive tvekat, är i dag åtminstone öppna för att diskutera frågan. Miljöpartiet har blivit mer EU-vänligt och Mona Sahlin är långt ifrån ensam inom socialdemokraterna om att vilja använda EU aktivt och stärka den ekonomisk-politiska delen av det. Det är viktigt, eftersom brett samförstånd krävs för att en ny folkomröstning ska vara aktuell.

Vi moderater har alltid varit starka Europavänner, enligt opinionsmätningar är våra väljare de starkaste förespråkarna för ett svenskt euromedlemskap och de allra flesta av våra ledande företrädare var aktiva i ja-kampanjen 2003. Ändå får jag varje vecka frågor om vad vi tycker om euron. Det är inte bra. Det visar att vi har varit för passiva och otydliga och det kan ha kostat oss stöd i Europavalet. Ett parti som har stats- och finansministerposterna kan förstås inte lansera nya folkomröstningsdatum som vilken bingo-utropare som helst, vi måste vara seriösa och genomtänkta. Men väljarna har stort förtroende för oss i Europafrågor. Och våra argument för ett svenskt medlemskap är minst lika starka i dag som 2003.

Jag tillhörde dem som tvekade inför europrojektet och tvivlade på att det skulle kunna sjösättas alls. Skulle fler än ett eller två länder delta? Var EU tillräckligt integrerat för att kunna ha samma valutaområde? Och skulle euron klara en större kris? I dag ser vi att dessa frågetecken har rätats ut. Euron har 16 medlemsländer, ekonomierna rör sig mer i takt med varandra än med andra i världen och krisen har befäst eurons ställning som stabil världsvaluta.

I dag är de politiska argumenten tydliga för att införa euron. Under det svenska ordförandeskapet i EU har vi visat att Sverige har en stark ställning i EU även utanför den gemensamma valutan. Men det vi har också blivit påminda om att vi står utanför ett antal beslut som sedan faktiskt påverkar oss och vår ekonomi. Inte minst när finanskrisen slog till och avgörande beslut fattades av euroländerna som vi bara hade att följa.

Även ur ekonomisk synvinkel har vi mycket att tjäna på att vara med. Svensk import och export gynnas av en stärkt inre europeisk marknad, avskaffade hinder för handel och ökad rörlighet för tjänster. Att inte veta vad delar eller varor kostar eller ska kosta, på grund av valutaskillnader, gör det dyrare och mindre tryggt att driva företag över gränser, särskilt om de är små. En gemensam valuta gör det lättare för företag och människor att resa och verka över de nationella gränserna i ett sammanhållet Europa. Med mindre krångel vid import och export samt en enhetlig valuta som underlättar den gränsöverskridande handeln, växer marknaden för våra svenska företag. Visst kan råvaruintensiv export gynnas på kort sikt när kronan försvagas. Men det räcker med att titta i en vanlig matkasse för att se att svensk ekonomi handlar om både export och import och att priserna påverkas därefter.

Sedan eurons införande 1999 och Sveriges nej 2003 har mycket hänt och många frågetecken kunnat rätas ut. Den svenska opinionen för att gå med har under åren stärkts. Efter att vi överlämnar det svenska ordförandeskapet i EU till Spanien, nu när vi är på väg upp ur krisen, är det därför dags att på allvar ta och driva debatten om ett svenskt euromedlemskap. Inte i första hand om datum eller processen dit, utan först och främst om varför Sverige skulle vinna, både politiskt och ekonomiskt, på att delta i europasamarbetet fullt ut.

Anna Kinberg Batra